Frustrerande som in i helvete!
Ibland har man så sjuka krav på sina kompisar, och tillbaka kan kompisarna ha den mest märkliga krav på en själv. Men är det kommer till det faktum att allt handlar om det materialistiska (vilket det har gjort i 6 månader) minskar intresset att lyssna och kommentera det faktum att din kille ger dig det du vill ha. Och att han sedan köpte en resa till dig var väl ingen direkt chock därför var jag kanske inte över entasuastisk. Skulle du däremot berätta för mig att ni satt hemma i soffan med pizza och öl hela helgen, då kan du vara säker på att jag hade haft 1000 frågor och varit hur intresserad som helst. Men matarialismen är ett rågat mått.
Genom åren har jag tröstat dig, jag har satt mig själv i 2a hand för att du har haft det jobbigt hemma, jag har avbrytit viktigt pluggande för din skull, men när jag har det jobbigt så är du upptagen, och ringer du sedan upp? Svar: Nej.
Det är frustrerande för mig att jag måste vara den som undrar om något är fel, du har inte ens mage till att berätta för mig hur du känner, om du nu efter alla dessa veckor märkt att dina hintar inte biter på mig, be a man (or a women) and say whats on your mind. Du är inte så ärlig du själv och kan vara ganska nedlåtande du med. men att komma 4 dagar innan vi ska fira vår 18 årsdag är så jävla otaktiskt. Vänskap my ass säger jag bara.
Vad har jag inte gjort för dig och din kille? Han har sovit hos mig 2 ggr, har han bett om lov? Nej, han har bara trampat in i mitt hem, slängt av sig kläderna och hoppat i säng som om han ägde stället. Inte ens ett tack efteråt. Jag spenderade 3 timmar med att fixa ditt smink och ditt hår, lånade sedan ut MINA pengar så att DU kunde köpa saker till DIN kille, pengar jag inte sett röken av sen dess. Vem gick ifrån vem på nyår och vem tvingade vem att åka tillbaka in till stan för att du var full och storgrät? Vem städade halva lägenheten dagen efter då du bara låg i sängen och myste?
Vem försökte hela hösten att INTE förlora dig som kompis eftersom du dissade mig mer och mer. Förlåt för att jag inte har varit själaglad för att din pojkvän bjöd dig till Milano, men jag fanns där när han betedde sig dåligt. Förlåt för att jag inte håller koll på dina månadsdagar och grattar dig, men det är väl inte mitt jobb att gratta att du har en pojkvän?! Men det var min mobil du prata i med han i 40 min, det var min räkning som drog iväg. Om du frågar mig vad jag tycker om han tror jag efter 11 år att jag kan vara ärlig mot dig, för tyvärr, han har ej betett sig bra mot mig alla gånger därför tycker jag det jag tycker om han, men du bad om min åsikt så kasta inte skit på mig efteråt. Isåfall, fråga mig inte för du vet att jag är ärlig!
Varför tror du jag är avig för? varför tror du att jag verkar sur och irriterad?
Vänskap my ASS! Säger jag bara
Genom åren har jag tröstat dig, jag har satt mig själv i 2a hand för att du har haft det jobbigt hemma, jag har avbrytit viktigt pluggande för din skull, men när jag har det jobbigt så är du upptagen, och ringer du sedan upp? Svar: Nej.
Det är frustrerande för mig att jag måste vara den som undrar om något är fel, du har inte ens mage till att berätta för mig hur du känner, om du nu efter alla dessa veckor märkt att dina hintar inte biter på mig, be a man (or a women) and say whats on your mind. Du är inte så ärlig du själv och kan vara ganska nedlåtande du med. men att komma 4 dagar innan vi ska fira vår 18 årsdag är så jävla otaktiskt. Vänskap my ass säger jag bara.
Vad har jag inte gjort för dig och din kille? Han har sovit hos mig 2 ggr, har han bett om lov? Nej, han har bara trampat in i mitt hem, slängt av sig kläderna och hoppat i säng som om han ägde stället. Inte ens ett tack efteråt. Jag spenderade 3 timmar med att fixa ditt smink och ditt hår, lånade sedan ut MINA pengar så att DU kunde köpa saker till DIN kille, pengar jag inte sett röken av sen dess. Vem gick ifrån vem på nyår och vem tvingade vem att åka tillbaka in till stan för att du var full och storgrät? Vem städade halva lägenheten dagen efter då du bara låg i sängen och myste?
Vem försökte hela hösten att INTE förlora dig som kompis eftersom du dissade mig mer och mer. Förlåt för att jag inte har varit själaglad för att din pojkvän bjöd dig till Milano, men jag fanns där när han betedde sig dåligt. Förlåt för att jag inte håller koll på dina månadsdagar och grattar dig, men det är väl inte mitt jobb att gratta att du har en pojkvän?! Men det var min mobil du prata i med han i 40 min, det var min räkning som drog iväg. Om du frågar mig vad jag tycker om han tror jag efter 11 år att jag kan vara ärlig mot dig, för tyvärr, han har ej betett sig bra mot mig alla gånger därför tycker jag det jag tycker om han, men du bad om min åsikt så kasta inte skit på mig efteråt. Isåfall, fråga mig inte för du vet att jag är ärlig!
Varför tror du jag är avig för? varför tror du att jag verkar sur och irriterad?
Vänskap my ASS! Säger jag bara
Kommentarer
Trackback
