What A Life

F A N!
Jag fattar inte att jag kunde vara så in i bomben KORKAD!? Hur, kan någon snälla berätta för mig, hur jag kunde träffa dig igen och tro att bara jag fick en kyss så skulle alla känslor försvinna? Såkart jag trodde det när det har varit så med ALLA andra. Jag antog att det enda som behövdes för att verkligen glömma allt var en sista kyss, att bara få vara nära dig på det sättet som i somras.
Men det är inte som alla andra gånger, den här gången  har jag åkt dit ordentligt, helt fast.. fast för dig.
Jag har inte kunna sluta tänka på dig.
F A N! Det är för jävligt. Varför, varje gång jag har hunnit glömma dig då dyker du upp igen. Jag trodde att kontakten mellan oss var slut för 2 veckor sedan och det var så skönt, att äntligen få bli fri. Men så börjar du igen, du börjar med allt snack om träffar och övernattningar och du hintar om att det inte är borta.... Varje gång händer det.
Och lyssnar jag på mina vänners råd? Nej varför skulle jag? Jag tror ju alltid att jag vet bäst,..

Men nu sitter jag här, än en gång fast i skiten....