Jag vet att jag döljer en sanning, att längtan inte leder någonstans....
Here I go again!
Jag går omkring med ett fånigt leende på läpparna, jag rör mig öm om halsen där spår efter fredagen syns, och trots att det gör ont (bitmärkena då alltså) så är smärtan den ljuvligaste någonsin.
Jag har helt fallit tillbaka i gamla spår och det är inte bra... min längtan leder ingenstans..
Jag vet vad jag måste göra, jag måste våga ta steget ur vår sista dans..
But I want to stay with your arms wrapped around me..
Jag går omkring med ett fånigt leende på läpparna, jag rör mig öm om halsen där spår efter fredagen syns, och trots att det gör ont (bitmärkena då alltså) så är smärtan den ljuvligaste någonsin.
Jag har helt fallit tillbaka i gamla spår och det är inte bra... min längtan leder ingenstans..
Jag vet vad jag måste göra, jag måste våga ta steget ur vår sista dans..
But I want to stay with your arms wrapped around me..
Kommentarer
Trackback
