What A Life

Jahap så har man åkt på den klassiska Lunda-förkylingen igen. Den kommer vid varje terminstart har jag upptäckt, måste vara något med luften här nere..
jag märker med en gång när den är på väg för först börjar det klia i halsen, sedan får man mer ont i halsen och det börjar svida och göra ont. Efter ett par dagar går (tack och lov) halsondan över men det är då den riktiga förklyningen, med nästäppa och nysningar, sätter in. Just nu befinner jag mig någonstans mellan slutet på halsondan och början på nästäppan.
Fast jag är hellre täppt i näsan och nyser än har ont i halsen, för ont i halsen = INGEN TRÄNING! Men när jag "bara" är lite förkyld brukar jag köra på som vanligt om inte kroppen säger stop och belägg. Låter kanske knäppt att träna när man är sjuk men jag är så van efter alla konståkningsåren att träna med förkylning (man var ALLTID förkyld under tävlingssäsongen) att jag faktiskt inte bryr mig. Detta enda som kan stoppa mig från att träna är väl halsondan just på grund av att risken att det kan sätta sig på hjärtat.

Så idag vart det en PW innan frukosten och nu vila resten av dagen men imorgon är jag taggad på ett rygg och biceps pass!