What A Life

Fantastiska 24 timmar har vi spenderat på Lagnö. Massor av sol och bad, mys och mat. Såsom sommaren ska vara idag. Skärgårdsidyllen byttes mot storstadspulsen och vi flydde den brännande asfalten och drog till närmaste brygga.
Ikväll ska det vankas utgång, men ju längre ner i sängen jag gosar ner mig desto mindre sugen blir jag. Med en röst som ropar i bakhuvudet att jobb vankas imorgonbitti kl 05.00 så blir tagget ännu mer otaggat. Ska kanske bara göra en cappucino, lägga mig på spikmattan and call it a night!

Kärleken kom hem igår och det firades med röd vin på Skinnaviksberget och en promenad genom ett sommarfirande Stockholm.
Idag har timmar spenderats i solen med en inoljad kropp följt av lunch uppe i det blå nere på marken. Efter det vankades det körning ut till Arlanda för att hämta upp våra amerikanska vänner som inleder en två veckors tur genom Sverige, släkt och kultur. Middag för sex på Piren och nu väntar sömn och tidig körlektion följt av en romantisk tripp ut till landet.

Jag tog ett djupt andetag. Ångrade mig. Försökte igen. Höll tillbaka. Tog sats. Jag hade denna chans. Perfekt. Bara tre små ord. Kan vara vilka tre ord som helst. Men inte dessa. Laddade med kärlek, känsla, tro och hopp.
Jag tog ett djupt andetag. Ångrade mig. Försökte igen.
Jag. Älskar. Dig!

Hade en förjävlig fredagskväll! Tack alla ni som bidrog till att få mig att känna mig välkomnad och önskvärd och tack till alla era fjantiga och mega dåliga ursäkter. Som jag ser på saken så var det dåliga ursäkter för att försvara ett dålig beteende.

Det enda jag har att säga är: Hur skulle ni bete er om situationen var omvänd?
Den karamellen kan ni få suga på ett tag.

Många saker är ångestframkallande.
Det som är jobbigast nu är jobbet. Ångest!
Ångest över hur uttråkad jag är, ångest över ineffektivitet, ångest över alla dessa jävla mornar.

Jag känner mig helt jävla slut! Tack och hej!