What A Life

Idag gjorde jag det! Jag gjorde chins (i pluralis) från botten upp till toppen helt på egen hand! Under 2 månader, ganska exakt faktiskt, har jag kämpat med chinsen! När jag började hade jag över 20 kg som assistans och fick kämpa för att klara 3-4 st. Men för varje pass försökte jag minska vikten lite och som man säger, många bäckar små. Jag har gjort negativa chins tills ryggen och armar skakat. Jag har kämpat med annan rygg- och armträning. Jag har varit envis och inte gett upp och idag fick jag äntligen lön för mödan!
Känslan är grym! Gick och fånlog lite för mig själv uppe i St Hans backar och hade mängder med energi för att klara backträningen som bestod av både intervaller och utfallsteg.

För mig är detta helt fantastiskt eftersom jag alltid går runt med en känsla av misslyckande just när det kommer till träningen. Även om jag älskar det och jag vet och känner hur jag varje vecka blir starkare så finns det en liten röst i huvudet som är väldigt negativ. Särskilt nu såhär i "deff"tider. Även fast jag ser skillnad på kroppen både iform av minskade cm på måttbandet och en fastare kropp i spegeln så kan jag inte hjälpa att känna att det faktiskt inte alls är någon skillnad. Fast jag vet att det är det!
Men jag hoppas att mitt uppnådda chins-mål ska ge självförtroendet en liten boost så att jag kommer gå segrande ur dessa 100 GD med mina magrutor!