What if...
På väg hem från hymmet idag började jag tänka.. jag började tänka OM. Om jag bara hade visat mer den gången, om jag bara för en gångs skull hade slutat vara så osäker och rädd för att misslyckas, om jag bara hade vågat att ta chansen den där gången när jag hade allt jag ville ha rakt framför fötterna på mig, jag höll det i mina händer men lät det glida undan, varför? Jo för att jag var rädd, livrädd för att misslyckas, rädd för att bli ensam lämnad kvar.
Men nu står jag här, ensam trots allt och jag kan inte hjälpa att undra om inte, om vore...
Jag behöver sommar NU!
Men nu står jag här, ensam trots allt och jag kan inte hjälpa att undra om inte, om vore...
Jag behöver sommar NU!
Kommentarer
Trackback
