What A Life

Usch jag har känt mig så, så konstig idag. Känns som om jag har hur nära som helst till gråt hela tiden:/ Eller kanske inte gråt, men allra helst vill jag lägga mig ner i sängen, dra täcket över huvudet och bara ligga helt stilla, blunda och tänka. Tänka på helgen och allt som hände, kanske lät jag saker gå lite långt, kanske skulle jag inte gjort det jag gjorde, men det är försent att ångra nu.
På ett sätt är jag glad över det om händer, det har varit pågång länge har det kännts som, men det skulle kanske inte bli som det råkade bli... Jag vet inte riktgit vad som nu ska hända om man säger så...

Det finns för mycket som hindrar en...