Vem kunde ana...

Ojojoj what a night, what a night... Ett tag där såg det ut att bli ett totalt misslyckande men vi vände på det och kvällen som började bra, men fick en dålig mitten slutade GRYMT! Klockan var 05.30 när jag äntligen låg i min säng igen:D
Efter ett boxpass, dusch och lite förkör hos mig drog vi 4 st in till stan tanken var Village, men pga lite komplikationer så gick det inte, strulmänniskor (men du vet att jag älskar dig endå:D) så efter en stunds väntan kom Emelies bror och med honom kom vi före kön och slapp inträde på Laroy, det är iof inget ställe man direkt vill vara på men man gör det  bästa av situationen. Pga lite otagg drog 2 hem ganska tidigt men jag och Emelie blev kvar och efter en stund stötte vi på hennes bror i baren som bjöd på 2 omgångar drinkar och shots:P haha efter det var jag bara en aaaanings rund om fötterna...
Vid halv 3 bestämmer vi oss för att dra vidare till Village, inne på 7eleven där vi stannade för kaffepåfyllning får jag den briljanat idén att gå förbi Bistro Jarl för att se om vår mentor jobbade. Sagt och gjort, jag och Emelie gick fram ett stort leende och sa:
-Hej David:)
Han blev lite små chockad men presenterade oss som sina elever:P
Väl framme vid Village kom vi inte in men då räddar Emelies bror oss ännu en gång och tar med oss till Grodan där samma procedur som på Laroy upprepas, ingen kö, inget inträde, vakten bara lyfter på repet och hälsar oss välkomna;) Framme vid baraen bjuder han på ytterligare drinkar och presenteras oss för bartendern.
Sedan händer det ingen kunde ana... Jag, Mikaela, börjar snacka med en kille! Och nej det var ingen tatuerad, rockig badboy utan en ordentlig läkarstudent! Den ni;) Jag, JAG! Som aldrig ens har tittat åt en ordentlig kille bytte nu nummer med han så... vi får se vad det leder till ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0