What A Life

Det har inte alls varit min dag idag och helt ärligt så fick jag ett litet sammanbrott efter min första föreläsning. Kom hem till min tomma lägenhet och fick smått undergångskänslor. .  Är det såhär resten av min tid i Lund kommer att se ut? Kommer jag alltid att vara ensam? Finns det någon av alla dessa 37000 studenter som kan tänkas blir min vän . . .? När man är helt ensam 6 timmar från närmaste vän då är dessa tankar ytterst rimliga och kan få många tårar att rinna. Somnade av utamattning och har sedan dess legat framför tvn och bara stirrat in i dumburken, ätit lite pasta och sitter nu med en kopp te. Är fortfarande helt slut så idag blir det ingen träning men imorgon så ska jag försöka mig på två pass, ett på morgonen och ett på kvällen OCH jag ska försöka socialisera mig lite . .  Trots att det just nu känns helt totalt fullkomligt omöjligt!