Men mig får du inte tillbaka
Dagar som fylls av sol och champagne. Vetskapen om att mina vänner finns räcker för att jag ska känna mig mer än nöjd. Vetskapen om att solen förr eller senare kommer att värma min bruna hud räcker för att jag ska känna strålarna värma. Vetskapen om att framtiden är öppen, fri, ovetandes och inom räckhåll håller mig igång, alert.
Men trots det finns det något som saknas.
Jag kommer på mig själv att prata med någon som redan lämnat. Luta mig mot en famn som är stängd och föreställa mig en kropp som inte längre tillhör mig. Jag kommer på mig själv med att falla tillbaka i gamla spår, att hoppas på något som aldrig kan bli av. Jag kommer på mig själv med att sakna något som jag aldrig kommer att få tillbaka. Jag kommer på mig själv med att gråta bistra tårar och huttra okontrollerat i sommarvärmen. Jag kommer på mig själv med att vilja, önska och drömma.
Men trots det finns det något som saknas.
Jag kommer på mig själv att prata med någon som redan lämnat. Luta mig mot en famn som är stängd och föreställa mig en kropp som inte längre tillhör mig. Jag kommer på mig själv med att falla tillbaka i gamla spår, att hoppas på något som aldrig kan bli av. Jag kommer på mig själv med att sakna något som jag aldrig kommer att få tillbaka. Jag kommer på mig själv med att gråta bistra tårar och huttra okontrollerat i sommarvärmen. Jag kommer på mig själv med att vilja, önska och drömma.
Kommentarer
Trackback
