What A Life

Jag har klarat mig igenom ett Hej Då, jag har kramat om fina Christoffer för sista gången på förmodligen månader. Jag har njutit av hans sällskap, skratt och fina personlighet, men nu har vi sagt adjö. Och det smärtar. Det smärtar att behöva tänka att det nu är dags för att säga just Hej Då, ett Hej Då som är mer än bara en vecka eller två, det är ett Hej Då som kommer att vara i flera år. Alla ni som har funnits där i vått och torrt, genom tårar, skratt, lycka och sorg. Det är dags att säga mitt sista adjö till er.
Hej då Christoffer, trots tårar och skratt så gillar jag dig otroligt mycket, trivs i ditt sällskap och jag hoppas att vi kan fortsätta att bygga på vår vänskap trots att jag nu flyttar.
För efter allt som vi har gått igenom så känns det verkligen inte som någon omöjlighet!