What A Life

På 1 h 57 min tog jag mig igenom 750 meter simning, 2 mil cykling och 5 km löpning. Det var 1h 57 min rent helvete med spyor, huvudvärk, brännande muskler, rinnande tårar men med en sådan ENORM lycka när jag äntligen kom fram till målspurten och möttes av min hejarklack bestående av mamma, pappa, Christoffer, Josefin och Emelie som gav mig energin att rusha de allra sista metrarna innan jag nådde målet. Helt umattad och med tårar rinnande nerför kinderna.
Men vilken JÄVLA känsla! Helt underbar och obeskrivlig! Det enda jag har att säga är att trots blod, svett och tårar så tvekar jag inte ett ögonblick på att detta blir det enda triathlon jag genomför.
Taggar redan inför nästa år!