Priset för årets: Idiot, klant, pucko (Listan kan göras lång) går till... MIKAELA!
Tack, tack så mycket:D Ska jag hålla ett tack tal nu?
Visst. why not. Vart ska jag börja? Mars 2007, livet är underbart jag är kär jag är så lycklig en människa kan bli och så olycklig en människa kan bli. Oktober 2007 allt rasar men jag klättrar och bygger upp en mur, ett skydd mot verkligheten för att slippa känna. Jag börjar min karriär som en idiot på hög nivå. Jag fortsätter året ut och halva 2008 med min idiot-bana. Det känns bra nu, livet leker, jag inser makten man har som tjej då man ser bra ut och har ett vacker leende. Som furor faller dom men jag står mest bara och tittar och undrar vad som händer.
Sommar 2008, ojoj! Något händer, eller snarare någon händer. Jag står handfallen och stirrar in i jordens vackraste ögon det händer inte, det måste vara en dröm! Och det var det, jag vaknar upp ur min dvala och ser dig lämna min lägenhet en sista gång.
Jag tillbaka i min dvala, nu en mer orolig sådan. Som en vilsen fågel flyger jag omkring med mina känslor och vet varken ut eller in, kan inte se kan inte tänka, kan bara knappt andas.
Djupt andetag, jag ser in i ögonen igen och hjärtat lättar, ÄNTLIGEN! Det tar slut, jag vaknar och ser ännu en gång med förundran på effekten jag har på folk. En kompis till de vackra ögonen faller, ytterligare en och en och en.... Dom tar aldrig slut men jag är slut det finns inget där.
PANG! Jag tittar upp och framför mig står den vackraste människa jag någonsin träffat, det är detta jag väntat på. Tveksamt sträcker han ut sin hand och jag tar den, med kärlek viskar du i mitt öra de förödande orden "Du är den vackraste, underbaraste och mest fantastiska människa jag någonsin träffat, jag kan inte beskriva hur jag känner, MEN jag älskar min flickvän".
Trots dessa ord är du min och jag din en vår natt i april. Det jag kände, det som flammade upp inom mig finns inga ord till, det finns bara blickar och ett sista Adjö.
Jag kunde inte tro att det skulle ske igen, och det gjorde det men ändå inte. Jag hoppades men hoppet svek mig, jag svek mig själv och mitt löfte om att aldrig någonsin mer
Men det hände igen, jag är en idiot!
Visst. why not. Vart ska jag börja? Mars 2007, livet är underbart jag är kär jag är så lycklig en människa kan bli och så olycklig en människa kan bli. Oktober 2007 allt rasar men jag klättrar och bygger upp en mur, ett skydd mot verkligheten för att slippa känna. Jag börjar min karriär som en idiot på hög nivå. Jag fortsätter året ut och halva 2008 med min idiot-bana. Det känns bra nu, livet leker, jag inser makten man har som tjej då man ser bra ut och har ett vacker leende. Som furor faller dom men jag står mest bara och tittar och undrar vad som händer.
Sommar 2008, ojoj! Något händer, eller snarare någon händer. Jag står handfallen och stirrar in i jordens vackraste ögon det händer inte, det måste vara en dröm! Och det var det, jag vaknar upp ur min dvala och ser dig lämna min lägenhet en sista gång.
Jag tillbaka i min dvala, nu en mer orolig sådan. Som en vilsen fågel flyger jag omkring med mina känslor och vet varken ut eller in, kan inte se kan inte tänka, kan bara knappt andas.
Djupt andetag, jag ser in i ögonen igen och hjärtat lättar, ÄNTLIGEN! Det tar slut, jag vaknar och ser ännu en gång med förundran på effekten jag har på folk. En kompis till de vackra ögonen faller, ytterligare en och en och en.... Dom tar aldrig slut men jag är slut det finns inget där.
PANG! Jag tittar upp och framför mig står den vackraste människa jag någonsin träffat, det är detta jag väntat på. Tveksamt sträcker han ut sin hand och jag tar den, med kärlek viskar du i mitt öra de förödande orden "Du är den vackraste, underbaraste och mest fantastiska människa jag någonsin träffat, jag kan inte beskriva hur jag känner, MEN jag älskar min flickvän".
Trots dessa ord är du min och jag din en vår natt i april. Det jag kände, det som flammade upp inom mig finns inga ord till, det finns bara blickar och ett sista Adjö.
Jag kunde inte tro att det skulle ske igen, och det gjorde det men ändå inte. Jag hoppades men hoppet svek mig, jag svek mig själv och mitt löfte om att aldrig någonsin mer
Men det hände igen, jag är en idiot!
Kommentarer
Trackback
