What A Life

Inatt grep en hjärnhand tag om mitt hjärta. Drog, slet, bände. I ett desperat försök höll jag tillbaka, vägrade, ville inte. Mitt hjärta är mitt, ingen annans, mitt att ge till den jag vill, ingens att bara ta. Men borta är det, frivilligt eller mot min vilja. Jag gav utan att fråga, jag glömde att fråga mig själv. Så jag gav det. Det kändes bra. Det kändes rätt. Jag gjorde det för att jag ville.