What A Life

Det är en mycket gladare och en mer förhoppningsfull Mikaela som kommit hem från skolan idag! Tummen upp för den tycker jag:D Har insett att det enda sättet att komma någon vart är att göra det som är sjukt läskigt, nämligen att prata med HEEELT nya och okända människor, att erkänna att man är ensam och sist men störst våga vara ensam.
Japp, jag har börjat med punkt 1. Började prata med en tjej på kuren igår, hon må vara ganska mycket äldre men väldigt trevlig.
1 poäng!
Tog mig i kragen och cyklade bort (ensam) till Göteborgs Nation, skrev in mig, skrev upp mig på jobblistan och pratade med killarna och berättade hur jag känner och hur de gjorde när de var nya.
1 poäng till!
Ska imorgon iväg till Nationen för "Glenns Trädgård" och jag kommer förmodligen gå dit ensam men förhoppningsvis inte gå därifrån ensam!

Summa sumarum: Hitills har jag tagit 2/3 poäng i min jakt på nya kompisar och jag tycker att framtiden ser förvånansvärt ljus ut. Men det får inte glömmas att imorgon ställs jag inför den svåraste prövningen av dem alla. Hur det går, det får ni läsa om senare!
Ciao!